Jobb-intervju

Som jag skrev tidigare så var jag på ett rekryteringsmöte förra veckan. Jag tyckte inte jag gjorde något speciellt ifrån mig och hade inga förhoppningar om att gå vidare till intervju. Men i morgon så ska jag iallafall på intervju. Av 400 sökande så är det ca 20 stycken kvar om 6-8 platser. Jag har inga större förhoppningar och på så sätt så blir jag heller inte så besviken om jag inte skulle få jobbet.

Vad händer annars?
Jag börjar förstå att carro är borta och det gör oerhört ont i hjärtat. Jag vill bara försvinna :(

Mamma arbetade sin sista natt nu i helgen och äntligen så är hon fri. Hon har arbetat i 45 år och är så himla värd sin pension. Nu ska mina föräldrar iväg på semester till Grekland i några veckor, dit de alltid reser varje år.

Stay Gay!

Vila i Frid Carro!

Usch vad dåligt jag mår för tillfället :(
Natten till lördag så förolyckades min vän Caroline i en trafikolycka. Det känns så overkligt och konstigt. Det är andra gången på mindre än 3 månader som en vän går bort hastigt och alldeles för tidigt. Jag träffade hennes pojkvän och hennes lillasyster igår. Det blev rätt många stunder av tystnad då jag inte fann ord. Men jag tror och hoppas de uppskattade min närvaro.

Utöver detta så har jag brutit med en vän förra veckan. Det känns både jobbigt och skönt. Jobbigt pga att jag aldrig trodde det kunde hända, men skönt pga att han slängt ut sig det mest elaka någon sagt till mig tidigare och att han menade varenda ord. Sådana vänner behöver jag inte, och jag behöver inte vänner som kräver ens fulla uppmärksamhet trots att jag befinner mig i ett läge där jag mår väldigt dåligt. Att ta vara på sig själv är inte samma sak som att vara en person som skiter i sina vänner. Denne person blev upprörd över att jag inte besvarat på några sms. Tar han min vänskap så lättvindigt så får det lov att vara.

Tack alla ni vänner som förstår hur jag mår och som har tålamod med mig!

Deprimerad...

Som alla mina vänner vet, så har jag mått dåligt den sista månaden. Jonas gick bort, jag slutade mitt jobb, jag förlorade några vänner. Som person så brukar jag ägna mer tid åt andra än mig själv. Det har alltid varit viktigt för mig att min familj/vänner mår bra. Hur jag själv mått har inte varit av lika stor vikt. Men nu måste jag vara egoistisk, jag måste försöka finna vägar att må bättre, jag måste tänka på mig själv. Det handlar om mig och om ingenting annat. Om vänner känner sig stötta av att jag inte ägnar lika mycket tid åt dem för tillfället, så är det ingenting jag tänker be om ursäkt för. För mig är min hälsa det viktigaste för tillfället och jag hoppas det är något mina vänner förstår.

Vad har hänt annars då?
Pride har ju varit och då bodde Christer hos mig. Under veckan så hann vi med Schlagerkvällen, paraden, Gröna Lund och Allsång på Skansen. Därimellan så tittade vi på väldigt mycket film. Av någon anledning så är det inte så många av mina vänner som kommer på besök och bor hos mig, varför besöket gjorde mig väldigt glad. Jag behövde det :) Tack Lilleman!

På tisdag så ska jag på något rekryteringsmöte för ett jobb jag sökt. Jag har ingen aning om vad det innebär, men det skulle ju vara kul att ha något vettigt att göra om dagarna, så jag hoppas jag får jobbet. Företaget är lite vilande för tillfället...allt handlar om ekonomi. Vi har inte ekonomi till att investera i saker, och utan att investera så tjänar vi inga pengar. Det är en ond cirkel vi hamnat i, vilket känns jobbigt. Och den blåa regeringen skulle underlätta för småföretagande? Pytsan!

Vill du bli min hjälte?



Läs mer om depression, Pride, Schlager, Parad, företag, arbete