Zombie

Jag har känt mig så frånvarande en tid, men tror jag är på väg tillbaka till mitt rätta jag. Eländet tar aldrig slut för mig och samtidigt som jag försöker må bättre så vill jag inte glömma bort de som behöver mitt stöd för tillfället. I går var jag i Nyköping och hjälpte Carros pojkvän och lillasyster med vardagliga sysslor som att handla, tvätta, städa och laga mat, så de fick tid för sig själva och sitt sorgearbete.

Annars så har det inte hänt så mycket. Jobbintervjun i torsdags tog ca en timme och jag gjorde så gott jag kunde. Jag har inga större förhoppningar om att få jobbet och jag tror ärligt inte att jag kommer att få det heller. På kvällen så gick jag på fotboll och där träffade jag en vän jag inte träffat på fem år. Det var otroligt kul! Jag hoppas han och jag kan komma lite närmre varandra nu när vi träffats igen. Det jobbiga är att jag var himla intresserad av honom när det begav sig, olyckligt kär. Varför är alla de jag blir kär i heteron för? :-(

För några veckor sedan när jag la in några album i datorn så hittade jag en skiva jag nästan glömt bort att jag hade. The Cranberries - No Need To Argue från ´94. En himla bra skiva som går varm hos mig just nu. Så starka låtar/texter. Videon till Zombie, som visades mycket på tv när de slog igenom, var det som fångade mitt intresse för denna grupp.



Läs mer om: The Cranberries, Zombie