Släpp och Gå Vidare!

I augusti i fjol bröts ett fyra års vänskapsband mellan mig och en person vi kan kalla ”Drama Queen”. Efter allt han skrev till mig men även hur han beskrev mig utåt genom sin rosa blogg, så var det väldigt lätt för mig att släppa honom och gå vidare. Även fast det var fyra väldigt fina år, så betyder det absolut ingenting idag.

I går skrev personen i fråga åter igen i sin blogg där han beskrev brytningen och där han utifrån sin synvinkel beskriver händelseförloppet. Varför nu, 10 månader senare, kan man ju undra?

Jag skrev en kommentar till personens blogg, men visste till 95 % att han inte skulle publicera den. På personens blogg är det personen själv som väljer vad som skall publiceras. Det fria ordet råder inte.

När jag började skriva detta blogginlägg så började jag fundera på om jag skulle ta och publicera hela vår mailkonversation som föranledde brytningen. Men jag ändrade mig, då jag inser att det dels inte är av intresse för människor att ta del av sanningen och dels för att det skulle skada min före detta vän. Lågvattenmärken får han stå för.

Vad konflikten handlade om känns väldigt oviktigt, dels för att jag anser att andra inte har med saken att göra och dels för att det tog väldigt kort tid för mig att släppa saken och gå vidare. Men eftersom jag vet att många av de som är inne på denna blogg även läser personen i frågas blogg, så ger jag här en kort beskrivning.

Tidigt på sommaren så avled en vän till mig. Han gick och la sig för att sova och vaknade aldrig mer (läs mer i min blogg). Jag har förlorat många vänner genom åren och detta tog hårt på mig. Jag mådde dåligt, sa upp mig från mitt jobb och valde att prioritera mig själv och min hälsa på det sätt som jag ansåg vad det bästa. För första gången på väldigt länge brydde jag mer om mig själv än om andra, vilket betydde att jag bland annat höll mig ifrån Internet, något jag fortfarande idag använder betydligt mindre än vad jag gjorde för tiden innan min väns bortgång.

Senare på sommaren, under Stockholm Pride, så fick jag ett veckolångt besök av en vän. Denna vän hade 1.5 år tidigare varit ihop med Drama Queen. Detta besök gladde mig väldigt mycket, men fick mig även att må dåligt eftersom jag fick gå bakom ryggen på Drama Queen. Att man, trots att det gått 1.5 år, inte fick prata eller nämna Drama Queen:s ex för honom var något jag respekterade. Men att gå bakom ryggen är något jag mår väldigt dåligt över. På en psykologs inrådan skulle jag absolut berätta det. Jag berättade och det fick mig att må bättre. Att gå bakom ryggen på en vän är ingen bra grogrund för vidare vänskap.

Av Drama Queen fick jag höra att jag är egoistisk och inte tänker på mina vänner, att jag snart inte skulle ha några vänner kvar, att jag lägger över saker på andra för att jag har svårt att inse min egen skuld, att jag vräker ur mig saker utan att tänka på hur andra mår osv. Jag var helt enkelt den som hade betett sig illa och han hade som vanligt inte gjort något fel. Detta grubblar han fortfarande på och därför söker han återigen bekräftelse genom sin blogg.

Hans blogg handlar om att få bekräftelse, något han ständigt måste ha för att klara av sin vardag. Även fast det har gått snart 10 månader, så måste han fortfarande ha bekräftelse på att han gjorde det rätta samt bekräftelse på att mitt beteende var det felaktiga. För sanningen är faktiskt att personen i fråga aldrig har skuld i konflikter och att han aldrig någonsin behöver be om ursäkt. Han är helt enkelt den perfekta människan.

Drama Queen sitter inne och tycker synd om sig själv och han vill att andra ska tycka synd om honom också. Detta är väl troligtvis den vanligaste orsaken till det ständiga sökandet efter bekräftelse? Och ja, de människor vars kommentarer han tillåter är folk som tycker synd om honom.

Och i ärlighetens namn så tycker jag synd om honom också.

Läs mer om: Vänskap, Drama Queen, Konfliker, Ovänner, Svek, Bekräftelse