Bortglömd

Idag när jag ringde farmor fick jag en känsla som är svår att beskriva. Jag blev inte ledsen, inte chockad. Jag vet inte, kanske rädd?

Hon kände iallafall ingen Micke. Jag har ringt henne varje vecka i över 20 år och idag visste hon inte vem jag är. Hur beskriver man den känslan? Farmor är mitt allt, den enda i släkten jag verkligen kan prata med.

Men nu ska jag på stan och träffa en vän! I kväll vet jag inte vad jag ska göra....någon som vill leka med mig?

Andra bloggar om Senil, Demens, Åldersdemens, Tankspridd, Ålderdom