Hur kommer det sig att jag har väldigt mycket färre gayvänner här i Stockholm nu än vad jag hade när var yngre? De flesta av mina gayvänner bor ute i landet vilket gör att jag inte träffar dem så ofta.
Sex är det som förstört mest i de vänskapsrelationer jag haft, tyvärr. I början när man träffas gör man det vänner gör, umgås och har kul. Sen blandar man in lite sex, och ju längre tiden går desto mer handlar relationen om sex än vad den handlade om från början. Till slut tröttnar man på varandra och man finner nya vänner där samma procedur startar om igen. Någon som känner igen sig? Just nu känner jag mig iallafall tillfreds med min asexualitet. Jag är inte rädd för att göra om samma misstag...för tillfället.
Men hur skall man veta om sex förstör eller inte? Det kan ju faktiskt leda till något djupare än vänskap, till något vi alla söker. Kärlek.
På senare tid har jag verkligen saknat vänner att bara umgås och ha kul med. Många jämngamla har skaffat familj och är upptagna med allt som hör familjelivet till. Därför är jag så glad att jag på kort tid fått nya vänner här hemma, vänner jag trivs och har trevligt med. Jag har saknat att bara kunna träffa någon för att snacka, spela något spel eller se på någon film med. Tack för att ni kom in i mitt liv.
Läs mer om: Vänskap, Relationer, Sex
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar